Kontrollprogram bottenfauna, bottenflora Baltic Cable

Slutrapport 21 december 1999

Slutsatser
Vid anläggning och drift av högspänd likströmsförbindelse (HVDC) uppstår både temporär och permanent miljöpåverkan. Som delvillkor för tillstånd att anlägga Baltic Cable likströmsförbindelse mellan Sverige och Tyskland har vattendomstolen i domslut (Deldom 1993-11-18) punkt 1.2.3 fastslagit att Baltic Cable AB skall låta utföra ett kontrollprogram avseende bottenfaunan vid polkabel och elektrodstation. Kontrollprogrammet har utformats i samråd med länsstyrelsen i Malmöhus län.
1994 uppdrogs åt Marin Miljöanalys AB att genomföra kontrollprogram avseende undersökning av bottenfauna och bottenflora före och efter drifttagning av Baltic Cable. Undersökningar och försök har genomförts under perioden mars1994 till april 1999 i enlighet med framtaget program.
På grund av försening av kabelns idrifttagning gjordes en revidering av tidplanen för kontrollprogrammet i februari 1995.
Vidare har kontrollprogrammet under den gångna perioden kompletterats och modifierats. Efter mätperioden 1994-1995 beslutades om att etablera en extern referensstation vid polkabeln. Från och med mätperioden 1996 kompletterades programmet med pH-mätningar av havsvattnet i anslutning till kontrollpunkterna och referenspunkten vid elektrodstationen. I samråd med länsstyrelsen i Skåne län 1997 ändrades programmet för mätning av effekter av klorgasbildning vid elektrodstationen till att omfatta längre expositionstid, fler musselburar samt färre musslor per bur. 1998 kompletterades klorgasmätprogrammet med en extra referensstation öster om elektrodstationen.

Denna rapport sammanfattar de resultat som framkommit under kontrollprogrammet, omfattande mätstationer vid polkabeln och vid elektrodstationen. Kontrollprogrammets omfattning framgår av "Kontrollprogram bottenfauna, bottenflora Baltic Cable" i Appendix 1 och tidplaner och aktivitetsrapporter för kontrollprogram i Appendix 2. Kontrollstationernas läge framgår av kartor och ritningar redovisade tillsammans med respektive textavsnitt.
För genomförandet av programmet har följande underkonsulter anlitats: SINTEF Kjemi (EOCL-analys), SMHI (strömmätning och strömprognos). Vidare har följande dykeriföretag medverkat: Skånsk Dykservice AB och Dykma AB.

Bottenundersökningar vid Polkabeln har utförts i form av makro-faunaundersökning enligt standard BR06 bottenfauna. Provtagning har skett dels före utläggning av polkabeln, dels efter utläggning av kabeln. Vid varje provtillfälle videodokumenterades botten. Polkabeln besöktes vid 6 tillfällen inom ramen för kontrollprogrammet

Efter analys och statistisk bearbetning konstateras att utifrån signifikanta skillnader avseende biomassa, abundans och antal arter, går det ej att urskilja någon trend där det skulle förekomma en gradient utifrån kabeln mellan stationerna 1-3. Någon påverkan på bottenfaunan utöver de naturliga variationerna synes ej föreligga.

Bottenundersökningarna vid elektrodstationen har omfattats av sammanställning av befintligt material, kartering och beskrivning av bottenförhållandena före stationens anläggande, med avseende på , geologi, batymetri, hydrografi samt bentisk flora och fauna.
Efter anläggningens färdigställande utfördes undersökningar avseende återkolonisering av bottenfauna och bottenflora. Kontroller utfördes genom fotografering av 2 fixerade ytor ovanpå elektrodstationen och en referensyta 400m väster om stationen. Vid varje provtillfälle videodokumenterades botten. Vidare utfördes vid två tillfällen studier av klorgasbildningens effekter på biomassa. Detta genomfördes som musselförsök, där upptag av organiskt klor (EOCl) analyserades. Mätningar av havsvattnets pH i direkt anslutning till elektrodstationen och referensytan utfördes från och med säsongen 1996. Elektrodstationen besöktes vid 21 tillfällen inom ramen för kontrollprogrammet.

Efter bearbetning och analys av de samlade undersökningarna konstateras att ingen skillnad i återkolonisationen observeras vid jämförelse mellan provytorna på elektrodstationen och referensytan. Den försenade driftstarten kan i detta avseende bidragit till att maskera en eventuell påverkan från elektrodstationen vad gäller skillnader i återkolonisation.

Studierna av klorgasbildningens effekter på biomassan visade att i provomgång oktober-97 kunde inget upptag av EOCl konstateras. Vid provomgång december-97 uppmättes inget upptag av EOCl för stationerna på elektrodnäten men vid referensstationen uppmättes en differens på +22,3 mg/kg torrsubstans i förhållande till 0-referens(47,4 mg/kg torrsubstans). Kvantifieringsgränsen vid analys i december var 5 mg/kg torrsubstans. För att verifiera 0-referens togs ytterligare en kontrollpopulation till analys i december-97. Detta prov konstaterades innehålla 46 mg/kg.
För provomgång oktober-98 och december-98 konstaterades inget upptag av EOCl.
Undersökningen av EOCl-halten i samtliga fall, mätstationer och 0-referens inkluderat, visar värden som är mycket låga i jämförelse med halter som medför toxisk effekt på organismer.
Mätningarna av pH resulterade i ett lägsta uppmätt värde på pH 7,71 och ett högsta på pH 8,68, vilket motsvarar normalvärden hos havsvatten.

Kontrollprogrammet visar här samstämmighet med studier av total aktiv halogen som utförts på elektrodstationen november - december 1996 inom "Projekt för att studera närvaro av halogenerade ämnen i anslutning till anodjordningen av undervattenskabel (högspänning)."